måndagen den 30:e juni 2008
España - Campeone !!!
Efter 44 års väntan var det så dags. Spanien är återigen kungar av Europa efter att ha slagit ett trögt Tyskland i finalen. Festen lär pågå i dagar i det gul-röda landet och Fernando Torres har gjort sitt namn odödligt efter att ha avgjort tillställningen med matchens enda mål.
Intressant taktik från tyskarna. Att byta ut sin starkaste huvudspelare, sätta in två iskalla men väldigt långa forwards – för att sedan försöka rulla ut Spanien efter marken. Jag kan inte räkna mig till en tysk het målchans i den andra halvleken. Casillas boxade ut en hörna med dryga halvtimmen kvar och sen blev det aldrig farligt förrän i slutet men då hade domaren blåst en aningen tveksam frispark till de kommande mästarna.
Spanien lirade härlig fotboll turneringen igenom. Första dagen jag kom till Innsbruck var det spansk fest efter segern mot Sverige. Sista dagen när jag lämnade Wien var det spansk fest efter straffsegern mot Italien – och jag kanske borde ha anat redan där.
Utmärkte sig i guldlaget gjorde målvakten Casillas. Utan tvekan turneringens bästa på den posten. Ska jag vara helt ärlig tycker jag dock inte att försvarsspelet har varit hundra. Puyol har gått bort sig, Ramos gav Klose ett friläge igår, Marchena är sannerligen inte europas bästa mittback och Capdevlla till vänster är svagaste länken där bak. Nej – Spanien vann det här guldet tack vara offensiven och sin målvakt. (därmed inte sagt att försvaret var dåligt).
Roligt också att se att en konsekvent tränare som kallats både gammal och inkompetent till slut kan få rätt. Aragones spelade samma lag varje match när alla var friska och han fick killar som Güiza och Santi Cazorla att gå in och avgöra matcher. Det här var Spaniens turnering från början och det känns faktiskt skönt att landet får en sådan här framgång. När Frankrike fick fram sin guldgeneration 98 hade laget inte vunnit på bra länge – och man hade aldrig vunnit ett VM-guld. Tio år senare har nationen etablerat sig som ett av världens bästa (även om det går lite upp och ner).
Spaniens nya unga generation kan mycket väl gå en liknande framtid till mötes. Att David Villa vann skytteligan på 4 mål säger dessvärre mer om de andra anfallarna än om honom själv. Ingen annan fick helt enkelt till det den här sommaren.
EM:s häftigaste lag: Turkiet. Vilka makalösa slutminuter ni bjöd oss på.
EM:s största besvikelse: Italien och Luca Toni. Det är alltid nära när man förlorar på straffar. Men Italien gladde inte många den här gången.
EM:s sämsta: Grekland (som inte ville spela fotboll) och Frankrike (som försökte men inte kunde).
EM:s värsta målsumparlag: Österrike överlägset. Följt av Ryssland som skapade 30 målchanser per match mot Sverige och Holland.
EM:s mest undrande: Kroatien och Slaven Bilic – ni hade ju vunnit, väl?
EM:s bästa förberedelser inför match: Sveriges förbundskapten. ”Han, nummer 7”
EM:s konstigaste: Lars Lagerbäck.
EM:s märkligaste: En svensk yttermittfältare går sönder och påläggskalven står redo. Han som haft en strålande säsong och som faktiskt kunde ha fått starta trots konkurrensen. Men nej, då ska det spelas med en formsvag forward ute på kanten istället. Bara i Sverige, mina damer och herrar.
EM:s mest försvunna: Cristiano Ronaldo
EM:s tyngsta avbräck: Fabio Cannavaro
EM:s största genombrott: Andrei Arshavin, Ryssland
EM:s gladaste fans: Italiens och Spaniens inför kvartsfinalen i Wien
EM:s bästa lag: Mästarna – Spanien
Intressant taktik från tyskarna. Att byta ut sin starkaste huvudspelare, sätta in två iskalla men väldigt långa forwards – för att sedan försöka rulla ut Spanien efter marken. Jag kan inte räkna mig till en tysk het målchans i den andra halvleken. Casillas boxade ut en hörna med dryga halvtimmen kvar och sen blev det aldrig farligt förrän i slutet men då hade domaren blåst en aningen tveksam frispark till de kommande mästarna.
Spanien lirade härlig fotboll turneringen igenom. Första dagen jag kom till Innsbruck var det spansk fest efter segern mot Sverige. Sista dagen när jag lämnade Wien var det spansk fest efter straffsegern mot Italien – och jag kanske borde ha anat redan där.
Utmärkte sig i guldlaget gjorde målvakten Casillas. Utan tvekan turneringens bästa på den posten. Ska jag vara helt ärlig tycker jag dock inte att försvarsspelet har varit hundra. Puyol har gått bort sig, Ramos gav Klose ett friläge igår, Marchena är sannerligen inte europas bästa mittback och Capdevlla till vänster är svagaste länken där bak. Nej – Spanien vann det här guldet tack vara offensiven och sin målvakt. (därmed inte sagt att försvaret var dåligt).
Roligt också att se att en konsekvent tränare som kallats både gammal och inkompetent till slut kan få rätt. Aragones spelade samma lag varje match när alla var friska och han fick killar som Güiza och Santi Cazorla att gå in och avgöra matcher. Det här var Spaniens turnering från början och det känns faktiskt skönt att landet får en sådan här framgång. När Frankrike fick fram sin guldgeneration 98 hade laget inte vunnit på bra länge – och man hade aldrig vunnit ett VM-guld. Tio år senare har nationen etablerat sig som ett av världens bästa (även om det går lite upp och ner).
Spaniens nya unga generation kan mycket väl gå en liknande framtid till mötes. Att David Villa vann skytteligan på 4 mål säger dessvärre mer om de andra anfallarna än om honom själv. Ingen annan fick helt enkelt till det den här sommaren.
EM:s häftigaste lag: Turkiet. Vilka makalösa slutminuter ni bjöd oss på.
EM:s största besvikelse: Italien och Luca Toni. Det är alltid nära när man förlorar på straffar. Men Italien gladde inte många den här gången.
EM:s sämsta: Grekland (som inte ville spela fotboll) och Frankrike (som försökte men inte kunde).
EM:s värsta målsumparlag: Österrike överlägset. Följt av Ryssland som skapade 30 målchanser per match mot Sverige och Holland.
EM:s mest undrande: Kroatien och Slaven Bilic – ni hade ju vunnit, väl?
EM:s bästa förberedelser inför match: Sveriges förbundskapten. ”Han, nummer 7”
EM:s konstigaste: Lars Lagerbäck.
EM:s märkligaste: En svensk yttermittfältare går sönder och påläggskalven står redo. Han som haft en strålande säsong och som faktiskt kunde ha fått starta trots konkurrensen. Men nej, då ska det spelas med en formsvag forward ute på kanten istället. Bara i Sverige, mina damer och herrar.
EM:s mest försvunna: Cristiano Ronaldo
EM:s tyngsta avbräck: Fabio Cannavaro
EM:s största genombrott: Andrei Arshavin, Ryssland
EM:s gladaste fans: Italiens och Spaniens inför kvartsfinalen i Wien
EM:s bästa lag: Mästarna – Spanien
torsdagen den 26:e juni 2008
Tyskland, tv4 och kvällens semifinal
Den turkiska EM-sagan tog slut igår. Trots att halva laget saknades spelade Turkiet stundtals ut Tyskland och gjorde spelmässigt sin kanske bästa match i turneringen. Första kvarten var det bara ett lag på banan och att tyskarna inte hamnade i mer än 1-0 underläge ska de tacka högre matkter och ribban för. Trots turkarnas ledning lyckades Tyskland vända men ingen blev väl förvånad när turkarna kvitterade i slutminuterna.
Phillip Lahm avgjorde dock tillställningen på övertid och skickade di mannschaft till final.
Stora samtalsämnet är ju annars tv-fadäsen. Sändingen bröts vid flera tillfällen i andra halvlek och fotbollsfansen fick istället för en spännande avslutning se en blå skylt med "tillfälligt avbrott" på skärmen.
tv4 ursäktade sig med att det var "totalt mörker i hela Europa" och att "ingen har bild". De tittare som hade andra europeiska kanaler knappade lite på fjärrkontrollen och kunde kallt konstatera att nog fanns det bild allt, i övriga Europa....
I tidningen idag gick det att läsa saker som "pinsam lögn tv4", "tror ni folk är dumma i huvudet" osv. Vad ska man säga om soppan? Konstatera kan man ju i alla fall tv4 inte rådda för avbrottet som sådant. Hur man sedan agerade är ju en annan sak. Antingen så var det en vit en lögn för att försöka lugna den stormande pöbeln (de arga tittarna). Eller så visste man helt enkelt inte mer. Förhoppningsvis är det bild ikväll i alla fall, i hela Europa den här gången.
* * *
För ikväll spelas nämligen semifinal nummer två och vilka som än går till final så är det en riktig högoddsare. Spanien har alltid ett bra lag men lyckas aldrig. Ryssland har aldrig några bra lag och lyckas definitivt aldrig. På söndag kommer något av länderna att spela en EM-final. Båda har dock varit där tidigare. Ryssarna senast 1988 under namnet Sovjet, och spanjorerna senast 1984 - båda lagen föll dock mot Holland respektive Frankrike. Den vidskeplige kanske misstänker att detta talar för Ryssland eftersom man slog sina banemän från finalen 1988 i kvartsfinalen.
Spanien kommer till start med bästa laget medan Ryssland har ett par spelare avstängda. Den ena är mittbacken Kolidin (han som skjuter som en häst) och den andra är han, vad heter han nu igen? Han, nummer sju Lagerbäck? Torbinski och Kolidin avstängda alltså.
Vinner ikväll? Ingen djävla aning. Antingen är det Spaniens "tur" igen. Det är nämligen ohyggligt sällsynt att spanjorerna vinner slutspelsmatcher. Inte riktigt lika ovanligt som att Sverige gör det under förbundskaptenen som omnämner sina motståndare som "han nummer sju", men nästan.
Eller så har Guus Hiddink bestämt sig för att nu är det fanimej dags att vinna nånting också - "hedersamma semifinalplatser har jag fått nog av". Och har Hiddink bestämt sig för det. Ja, då är det nog bara för övriga lag att finna sig i det.
Phillip Lahm avgjorde dock tillställningen på övertid och skickade di mannschaft till final.
Stora samtalsämnet är ju annars tv-fadäsen. Sändingen bröts vid flera tillfällen i andra halvlek och fotbollsfansen fick istället för en spännande avslutning se en blå skylt med "tillfälligt avbrott" på skärmen.
tv4 ursäktade sig med att det var "totalt mörker i hela Europa" och att "ingen har bild". De tittare som hade andra europeiska kanaler knappade lite på fjärrkontrollen och kunde kallt konstatera att nog fanns det bild allt, i övriga Europa....
I tidningen idag gick det att läsa saker som "pinsam lögn tv4", "tror ni folk är dumma i huvudet" osv. Vad ska man säga om soppan? Konstatera kan man ju i alla fall tv4 inte rådda för avbrottet som sådant. Hur man sedan agerade är ju en annan sak. Antingen så var det en vit en lögn för att försöka lugna den stormande pöbeln (de arga tittarna). Eller så visste man helt enkelt inte mer. Förhoppningsvis är det bild ikväll i alla fall, i hela Europa den här gången.
* * *
För ikväll spelas nämligen semifinal nummer två och vilka som än går till final så är det en riktig högoddsare. Spanien har alltid ett bra lag men lyckas aldrig. Ryssland har aldrig några bra lag och lyckas definitivt aldrig. På söndag kommer något av länderna att spela en EM-final. Båda har dock varit där tidigare. Ryssarna senast 1988 under namnet Sovjet, och spanjorerna senast 1984 - båda lagen föll dock mot Holland respektive Frankrike. Den vidskeplige kanske misstänker att detta talar för Ryssland eftersom man slog sina banemän från finalen 1988 i kvartsfinalen.
Spanien kommer till start med bästa laget medan Ryssland har ett par spelare avstängda. Den ena är mittbacken Kolidin (han som skjuter som en häst) och den andra är han, vad heter han nu igen? Han, nummer sju Lagerbäck? Torbinski och Kolidin avstängda alltså.
Vinner ikväll? Ingen djävla aning. Antingen är det Spaniens "tur" igen. Det är nämligen ohyggligt sällsynt att spanjorerna vinner slutspelsmatcher. Inte riktigt lika ovanligt som att Sverige gör det under förbundskaptenen som omnämner sina motståndare som "han nummer sju", men nästan.
Eller så har Guus Hiddink bestämt sig för att nu är det fanimej dags att vinna nånting också - "hedersamma semifinalplatser har jag fått nog av". Och har Hiddink bestämt sig för det. Ja, då är det nog bara för övriga lag att finna sig i det.
onsdagen den 25:e juni 2008
Blir det ett nytt turkiskt mirakel?
Tyskland mot Turkiet ikväll. David mot Goliat. Trefaldiga europamästarna mot ett lag som aldrig varit i semifinal i ett EM tidigare. Kan väl bara gå på ett sätt?
Nja, är det något Turkiet har lärt oss den här sommaren så är det; Räkna aldrig bort Turkiet.
Laget har stått för tre smått otroliga vändningar, den ena värre än den andra.
Ikväll är det dock ett vingklippt Turkiet som kommer till start. Fatih Terim har endast 14 (!) spelare att tillgå inför nationens största match sedan VM-semifinalen mot Brasilien för sex år sedan. Det är som ni märker inte mycket som talar för turkarna ikväll.
Tyskland har å andra sidan hittat en uppställning som funkar. Man har till och med råd att bänka spelare. Mario Gómez lär återigen få börja matchen från sidan efter ett svalt EM från anfallarens sida.
En annan aspekt som rör matchen är förstås det stora antalet turkar bosatta i Tyskland. Det är en speciell match för många ikväll och flera turkiska spelare har uttryckt sin önskan om att få besegra just Tyskland i ett stort mästerskap. Om det går ikväll? Nja, jag är tveksam.
Å andra sidan trodde jag på Portugal och Kroatien i semifinal. Så ni får väl ta mitt tips om att tyskarna går vidare med en nypa salt. Skulle tyskarna däremot ta en sen ledning, och en enig expertis var på det klara med att nu är den turkiska EM-sagan minsann all för denna gång – ja då kan ni ge er fan på att det kommer ta hus i helvete. Vad är oddset på att tredjemålvakten byts in och sätter en frispark i 94:e?
Nja, är det något Turkiet har lärt oss den här sommaren så är det; Räkna aldrig bort Turkiet.
Laget har stått för tre smått otroliga vändningar, den ena värre än den andra.
Ikväll är det dock ett vingklippt Turkiet som kommer till start. Fatih Terim har endast 14 (!) spelare att tillgå inför nationens största match sedan VM-semifinalen mot Brasilien för sex år sedan. Det är som ni märker inte mycket som talar för turkarna ikväll.
Tyskland har å andra sidan hittat en uppställning som funkar. Man har till och med råd att bänka spelare. Mario Gómez lär återigen få börja matchen från sidan efter ett svalt EM från anfallarens sida.
En annan aspekt som rör matchen är förstås det stora antalet turkar bosatta i Tyskland. Det är en speciell match för många ikväll och flera turkiska spelare har uttryckt sin önskan om att få besegra just Tyskland i ett stort mästerskap. Om det går ikväll? Nja, jag är tveksam.
Å andra sidan trodde jag på Portugal och Kroatien i semifinal. Så ni får väl ta mitt tips om att tyskarna går vidare med en nypa salt. Skulle tyskarna däremot ta en sen ledning, och en enig expertis var på det klara med att nu är den turkiska EM-sagan minsann all för denna gång – ja då kan ni ge er fan på att det kommer ta hus i helvete. Vad är oddset på att tredjemålvakten byts in och sätter en frispark i 94:e?
måndagen den 23:e juni 2008
Arrivederci Italia
Det blev viva España den här söndagkvällen. Bloggen tog sig ända fram till första parkett på Ernst-Happel stadion, jag satt i hörnan vid ena kortsidan. Utanför arenan innan matchen fick jag se båda lagens spelarbussar annlända till stadion, samt den forne spanska backstjärnan Fernando Hierro.
Väl inne på arenan bjöds vi på en stor fotbollsmatch, om än med inte alltför många klara målchanser. Det snabba spanska mittfältet gav italienarna stora problem. I första halvlek var det dock Baris egna lilla Maradona som hade showen. Sergio Ramos skulle drömma mardrömmar om Antonio Cassano inatt, om matchen hade slutat annorlunda.
Nu är det istället Daniele De Rossi och Antonio di Natale som drömmer värst i natt. Om de nu somnar över huvud taget. Di Natale såg otröstlig ut och inte heller de Rossi verkade tycka att det var något vidare att missa en avgörande straff. E la vita - pojkar.
Festandet kring centrala Wien är dock inte lika storartat som man kunde vänta. Många av spanjorerna stannade kvar inne på arenan och sjöng sitt "viiiivaaa espaaaña". De flesta som lämnade arenan verkade mest trötta. Tunnelbanevagnarna var fulla av trötta fans från bägge sidor.
- Ni är fortfarande världsmästare, sa en spanjor uppmuntrande till en italienare.
- O ni är på väg att bli europamästare, svarade den blåklädde i inte alltför bitter ton.
Ja, italienarna är världsmästare och även om kvällen i Wien kommer svida för många av dem, speciellt då de Rossi och Di Natale så har de trots allt ett VM-guld, de flesta utav dom. För spanjorerna väntar nu Ryssland i en helt annan match än den som de spelade för ett par veckor sedan. Ryssarna har spelat upp sig avsevärt och Spanien får se upp. Det kan bli en rikigt intressant match.
Till sist så kan jag också meddela att myten om att löparbanor "förstör" en fotbollsarena bör dödas direkt. Avståndet ser ut att vara bra mycket längre på tv än vad det i själva verket är. Man har en fantastisk överblick av spelet när man sitter en bit ifrån, och spelarna ser man faktiskt hur bra som helst.
Sak nummer två som jag kan fastslå efter kvällens match är att en 0-0 match i ett slutspel har minst lika stort attraktionsvärde som en match med många mål. Det är en andemäktig inramning, en nervös väntan på om bollen till slut ska leta sig in bakom någon av målvakterna. Två av världens bästa målvakter höll nollan i 120 minuter. Den ena räddade en straff, den andra räddade två.
Viva España - Arrivederci Italia. Tack för en mycket bra match och framför allt en fantastisk inramning och uppladdning bland fansen innan.
//Oscar
Väl inne på arenan bjöds vi på en stor fotbollsmatch, om än med inte alltför många klara målchanser. Det snabba spanska mittfältet gav italienarna stora problem. I första halvlek var det dock Baris egna lilla Maradona som hade showen. Sergio Ramos skulle drömma mardrömmar om Antonio Cassano inatt, om matchen hade slutat annorlunda.
Nu är det istället Daniele De Rossi och Antonio di Natale som drömmer värst i natt. Om de nu somnar över huvud taget. Di Natale såg otröstlig ut och inte heller de Rossi verkade tycka att det var något vidare att missa en avgörande straff. E la vita - pojkar.
Festandet kring centrala Wien är dock inte lika storartat som man kunde vänta. Många av spanjorerna stannade kvar inne på arenan och sjöng sitt "viiiivaaa espaaaña". De flesta som lämnade arenan verkade mest trötta. Tunnelbanevagnarna var fulla av trötta fans från bägge sidor.
- Ni är fortfarande världsmästare, sa en spanjor uppmuntrande till en italienare.
- O ni är på väg att bli europamästare, svarade den blåklädde i inte alltför bitter ton.
Ja, italienarna är världsmästare och även om kvällen i Wien kommer svida för många av dem, speciellt då de Rossi och Di Natale så har de trots allt ett VM-guld, de flesta utav dom. För spanjorerna väntar nu Ryssland i en helt annan match än den som de spelade för ett par veckor sedan. Ryssarna har spelat upp sig avsevärt och Spanien får se upp. Det kan bli en rikigt intressant match.
Till sist så kan jag också meddela att myten om att löparbanor "förstör" en fotbollsarena bör dödas direkt. Avståndet ser ut att vara bra mycket längre på tv än vad det i själva verket är. Man har en fantastisk överblick av spelet när man sitter en bit ifrån, och spelarna ser man faktiskt hur bra som helst.
Sak nummer två som jag kan fastslå efter kvällens match är att en 0-0 match i ett slutspel har minst lika stort attraktionsvärde som en match med många mål. Det är en andemäktig inramning, en nervös väntan på om bollen till slut ska leta sig in bakom någon av målvakterna. Två av världens bästa målvakter höll nollan i 120 minuter. Den ena räddade en straff, den andra räddade två.
Viva España - Arrivederci Italia. Tack för en mycket bra match och framför allt en fantastisk inramning och uppladdning bland fansen innan.
//Oscar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
