måndag 30 juni 2008
España - Campeone !!!
Efter 44 års väntan var det så dags. Spanien är återigen kungar av Europa efter att ha slagit ett trögt Tyskland i finalen. Festen lär pågå i dagar i det gul-röda landet och Fernando Torres har gjort sitt namn odödligt efter att ha avgjort tillställningen med matchens enda mål.
Intressant taktik från tyskarna. Att byta ut sin starkaste huvudspelare, sätta in två iskalla men väldigt långa forwards – för att sedan försöka rulla ut Spanien efter marken. Jag kan inte räkna mig till en tysk het målchans i den andra halvleken. Casillas boxade ut en hörna med dryga halvtimmen kvar och sen blev det aldrig farligt förrän i slutet men då hade domaren blåst en aningen tveksam frispark till de kommande mästarna.
Spanien lirade härlig fotboll turneringen igenom. Första dagen jag kom till Innsbruck var det spansk fest efter segern mot Sverige. Sista dagen när jag lämnade Wien var det spansk fest efter straffsegern mot Italien – och jag kanske borde ha anat redan där.
Utmärkte sig i guldlaget gjorde målvakten Casillas. Utan tvekan turneringens bästa på den posten. Ska jag vara helt ärlig tycker jag dock inte att försvarsspelet har varit hundra. Puyol har gått bort sig, Ramos gav Klose ett friläge igår, Marchena är sannerligen inte europas bästa mittback och Capdevlla till vänster är svagaste länken där bak. Nej – Spanien vann det här guldet tack vara offensiven och sin målvakt. (därmed inte sagt att försvaret var dåligt).
Roligt också att se att en konsekvent tränare som kallats både gammal och inkompetent till slut kan få rätt. Aragones spelade samma lag varje match när alla var friska och han fick killar som Güiza och Santi Cazorla att gå in och avgöra matcher. Det här var Spaniens turnering från början och det känns faktiskt skönt att landet får en sådan här framgång. När Frankrike fick fram sin guldgeneration 98 hade laget inte vunnit på bra länge – och man hade aldrig vunnit ett VM-guld. Tio år senare har nationen etablerat sig som ett av världens bästa (även om det går lite upp och ner).
Spaniens nya unga generation kan mycket väl gå en liknande framtid till mötes. Att David Villa vann skytteligan på 4 mål säger dessvärre mer om de andra anfallarna än om honom själv. Ingen annan fick helt enkelt till det den här sommaren.
EM:s häftigaste lag: Turkiet. Vilka makalösa slutminuter ni bjöd oss på.
EM:s största besvikelse: Italien och Luca Toni. Det är alltid nära när man förlorar på straffar. Men Italien gladde inte många den här gången.
EM:s sämsta: Grekland (som inte ville spela fotboll) och Frankrike (som försökte men inte kunde).
EM:s värsta målsumparlag: Österrike överlägset. Följt av Ryssland som skapade 30 målchanser per match mot Sverige och Holland.
EM:s mest undrande: Kroatien och Slaven Bilic – ni hade ju vunnit, väl?
EM:s bästa förberedelser inför match: Sveriges förbundskapten. ”Han, nummer 7”
EM:s konstigaste: Lars Lagerbäck.
EM:s märkligaste: En svensk yttermittfältare går sönder och påläggskalven står redo. Han som haft en strålande säsong och som faktiskt kunde ha fått starta trots konkurrensen. Men nej, då ska det spelas med en formsvag forward ute på kanten istället. Bara i Sverige, mina damer och herrar.
EM:s mest försvunna: Cristiano Ronaldo
EM:s tyngsta avbräck: Fabio Cannavaro
EM:s största genombrott: Andrei Arshavin, Ryssland
EM:s gladaste fans: Italiens och Spaniens inför kvartsfinalen i Wien
EM:s bästa lag: Mästarna – Spanien
Intressant taktik från tyskarna. Att byta ut sin starkaste huvudspelare, sätta in två iskalla men väldigt långa forwards – för att sedan försöka rulla ut Spanien efter marken. Jag kan inte räkna mig till en tysk het målchans i den andra halvleken. Casillas boxade ut en hörna med dryga halvtimmen kvar och sen blev det aldrig farligt förrän i slutet men då hade domaren blåst en aningen tveksam frispark till de kommande mästarna.
Spanien lirade härlig fotboll turneringen igenom. Första dagen jag kom till Innsbruck var det spansk fest efter segern mot Sverige. Sista dagen när jag lämnade Wien var det spansk fest efter straffsegern mot Italien – och jag kanske borde ha anat redan där.
Utmärkte sig i guldlaget gjorde målvakten Casillas. Utan tvekan turneringens bästa på den posten. Ska jag vara helt ärlig tycker jag dock inte att försvarsspelet har varit hundra. Puyol har gått bort sig, Ramos gav Klose ett friläge igår, Marchena är sannerligen inte europas bästa mittback och Capdevlla till vänster är svagaste länken där bak. Nej – Spanien vann det här guldet tack vara offensiven och sin målvakt. (därmed inte sagt att försvaret var dåligt).
Roligt också att se att en konsekvent tränare som kallats både gammal och inkompetent till slut kan få rätt. Aragones spelade samma lag varje match när alla var friska och han fick killar som Güiza och Santi Cazorla att gå in och avgöra matcher. Det här var Spaniens turnering från början och det känns faktiskt skönt att landet får en sådan här framgång. När Frankrike fick fram sin guldgeneration 98 hade laget inte vunnit på bra länge – och man hade aldrig vunnit ett VM-guld. Tio år senare har nationen etablerat sig som ett av världens bästa (även om det går lite upp och ner).
Spaniens nya unga generation kan mycket väl gå en liknande framtid till mötes. Att David Villa vann skytteligan på 4 mål säger dessvärre mer om de andra anfallarna än om honom själv. Ingen annan fick helt enkelt till det den här sommaren.
EM:s häftigaste lag: Turkiet. Vilka makalösa slutminuter ni bjöd oss på.
EM:s största besvikelse: Italien och Luca Toni. Det är alltid nära när man förlorar på straffar. Men Italien gladde inte många den här gången.
EM:s sämsta: Grekland (som inte ville spela fotboll) och Frankrike (som försökte men inte kunde).
EM:s värsta målsumparlag: Österrike överlägset. Följt av Ryssland som skapade 30 målchanser per match mot Sverige och Holland.
EM:s mest undrande: Kroatien och Slaven Bilic – ni hade ju vunnit, väl?
EM:s bästa förberedelser inför match: Sveriges förbundskapten. ”Han, nummer 7”
EM:s konstigaste: Lars Lagerbäck.
EM:s märkligaste: En svensk yttermittfältare går sönder och påläggskalven står redo. Han som haft en strålande säsong och som faktiskt kunde ha fått starta trots konkurrensen. Men nej, då ska det spelas med en formsvag forward ute på kanten istället. Bara i Sverige, mina damer och herrar.
EM:s mest försvunna: Cristiano Ronaldo
EM:s tyngsta avbräck: Fabio Cannavaro
EM:s största genombrott: Andrei Arshavin, Ryssland
EM:s gladaste fans: Italiens och Spaniens inför kvartsfinalen i Wien
EM:s bästa lag: Mästarna – Spanien
torsdag 26 juni 2008
Tyskland, tv4 och kvällens semifinal
Den turkiska EM-sagan tog slut igår. Trots att halva laget saknades spelade Turkiet stundtals ut Tyskland och gjorde spelmässigt sin kanske bästa match i turneringen. Första kvarten var det bara ett lag på banan och att tyskarna inte hamnade i mer än 1-0 underläge ska de tacka högre matkter och ribban för. Trots turkarnas ledning lyckades Tyskland vända men ingen blev väl förvånad när turkarna kvitterade i slutminuterna.
Phillip Lahm avgjorde dock tillställningen på övertid och skickade di mannschaft till final.
Stora samtalsämnet är ju annars tv-fadäsen. Sändingen bröts vid flera tillfällen i andra halvlek och fotbollsfansen fick istället för en spännande avslutning se en blå skylt med "tillfälligt avbrott" på skärmen.
tv4 ursäktade sig med att det var "totalt mörker i hela Europa" och att "ingen har bild". De tittare som hade andra europeiska kanaler knappade lite på fjärrkontrollen och kunde kallt konstatera att nog fanns det bild allt, i övriga Europa....
I tidningen idag gick det att läsa saker som "pinsam lögn tv4", "tror ni folk är dumma i huvudet" osv. Vad ska man säga om soppan? Konstatera kan man ju i alla fall tv4 inte rådda för avbrottet som sådant. Hur man sedan agerade är ju en annan sak. Antingen så var det en vit en lögn för att försöka lugna den stormande pöbeln (de arga tittarna). Eller så visste man helt enkelt inte mer. Förhoppningsvis är det bild ikväll i alla fall, i hela Europa den här gången.
* * *
För ikväll spelas nämligen semifinal nummer två och vilka som än går till final så är det en riktig högoddsare. Spanien har alltid ett bra lag men lyckas aldrig. Ryssland har aldrig några bra lag och lyckas definitivt aldrig. På söndag kommer något av länderna att spela en EM-final. Båda har dock varit där tidigare. Ryssarna senast 1988 under namnet Sovjet, och spanjorerna senast 1984 - båda lagen föll dock mot Holland respektive Frankrike. Den vidskeplige kanske misstänker att detta talar för Ryssland eftersom man slog sina banemän från finalen 1988 i kvartsfinalen.
Spanien kommer till start med bästa laget medan Ryssland har ett par spelare avstängda. Den ena är mittbacken Kolidin (han som skjuter som en häst) och den andra är han, vad heter han nu igen? Han, nummer sju Lagerbäck? Torbinski och Kolidin avstängda alltså.
Vinner ikväll? Ingen djävla aning. Antingen är det Spaniens "tur" igen. Det är nämligen ohyggligt sällsynt att spanjorerna vinner slutspelsmatcher. Inte riktigt lika ovanligt som att Sverige gör det under förbundskaptenen som omnämner sina motståndare som "han nummer sju", men nästan.
Eller så har Guus Hiddink bestämt sig för att nu är det fanimej dags att vinna nånting också - "hedersamma semifinalplatser har jag fått nog av". Och har Hiddink bestämt sig för det. Ja, då är det nog bara för övriga lag att finna sig i det.
Phillip Lahm avgjorde dock tillställningen på övertid och skickade di mannschaft till final.
Stora samtalsämnet är ju annars tv-fadäsen. Sändingen bröts vid flera tillfällen i andra halvlek och fotbollsfansen fick istället för en spännande avslutning se en blå skylt med "tillfälligt avbrott" på skärmen.
tv4 ursäktade sig med att det var "totalt mörker i hela Europa" och att "ingen har bild". De tittare som hade andra europeiska kanaler knappade lite på fjärrkontrollen och kunde kallt konstatera att nog fanns det bild allt, i övriga Europa....
I tidningen idag gick det att läsa saker som "pinsam lögn tv4", "tror ni folk är dumma i huvudet" osv. Vad ska man säga om soppan? Konstatera kan man ju i alla fall tv4 inte rådda för avbrottet som sådant. Hur man sedan agerade är ju en annan sak. Antingen så var det en vit en lögn för att försöka lugna den stormande pöbeln (de arga tittarna). Eller så visste man helt enkelt inte mer. Förhoppningsvis är det bild ikväll i alla fall, i hela Europa den här gången.
* * *
För ikväll spelas nämligen semifinal nummer två och vilka som än går till final så är det en riktig högoddsare. Spanien har alltid ett bra lag men lyckas aldrig. Ryssland har aldrig några bra lag och lyckas definitivt aldrig. På söndag kommer något av länderna att spela en EM-final. Båda har dock varit där tidigare. Ryssarna senast 1988 under namnet Sovjet, och spanjorerna senast 1984 - båda lagen föll dock mot Holland respektive Frankrike. Den vidskeplige kanske misstänker att detta talar för Ryssland eftersom man slog sina banemän från finalen 1988 i kvartsfinalen.
Spanien kommer till start med bästa laget medan Ryssland har ett par spelare avstängda. Den ena är mittbacken Kolidin (han som skjuter som en häst) och den andra är han, vad heter han nu igen? Han, nummer sju Lagerbäck? Torbinski och Kolidin avstängda alltså.
Vinner ikväll? Ingen djävla aning. Antingen är det Spaniens "tur" igen. Det är nämligen ohyggligt sällsynt att spanjorerna vinner slutspelsmatcher. Inte riktigt lika ovanligt som att Sverige gör det under förbundskaptenen som omnämner sina motståndare som "han nummer sju", men nästan.
Eller så har Guus Hiddink bestämt sig för att nu är det fanimej dags att vinna nånting också - "hedersamma semifinalplatser har jag fått nog av". Och har Hiddink bestämt sig för det. Ja, då är det nog bara för övriga lag att finna sig i det.
onsdag 25 juni 2008
Blir det ett nytt turkiskt mirakel?
Tyskland mot Turkiet ikväll. David mot Goliat. Trefaldiga europamästarna mot ett lag som aldrig varit i semifinal i ett EM tidigare. Kan väl bara gå på ett sätt?
Nja, är det något Turkiet har lärt oss den här sommaren så är det; Räkna aldrig bort Turkiet.
Laget har stått för tre smått otroliga vändningar, den ena värre än den andra.
Ikväll är det dock ett vingklippt Turkiet som kommer till start. Fatih Terim har endast 14 (!) spelare att tillgå inför nationens största match sedan VM-semifinalen mot Brasilien för sex år sedan. Det är som ni märker inte mycket som talar för turkarna ikväll.
Tyskland har å andra sidan hittat en uppställning som funkar. Man har till och med råd att bänka spelare. Mario Gómez lär återigen få börja matchen från sidan efter ett svalt EM från anfallarens sida.
En annan aspekt som rör matchen är förstås det stora antalet turkar bosatta i Tyskland. Det är en speciell match för många ikväll och flera turkiska spelare har uttryckt sin önskan om att få besegra just Tyskland i ett stort mästerskap. Om det går ikväll? Nja, jag är tveksam.
Å andra sidan trodde jag på Portugal och Kroatien i semifinal. Så ni får väl ta mitt tips om att tyskarna går vidare med en nypa salt. Skulle tyskarna däremot ta en sen ledning, och en enig expertis var på det klara med att nu är den turkiska EM-sagan minsann all för denna gång – ja då kan ni ge er fan på att det kommer ta hus i helvete. Vad är oddset på att tredjemålvakten byts in och sätter en frispark i 94:e?
Nja, är det något Turkiet har lärt oss den här sommaren så är det; Räkna aldrig bort Turkiet.
Laget har stått för tre smått otroliga vändningar, den ena värre än den andra.
Ikväll är det dock ett vingklippt Turkiet som kommer till start. Fatih Terim har endast 14 (!) spelare att tillgå inför nationens största match sedan VM-semifinalen mot Brasilien för sex år sedan. Det är som ni märker inte mycket som talar för turkarna ikväll.
Tyskland har å andra sidan hittat en uppställning som funkar. Man har till och med råd att bänka spelare. Mario Gómez lär återigen få börja matchen från sidan efter ett svalt EM från anfallarens sida.
En annan aspekt som rör matchen är förstås det stora antalet turkar bosatta i Tyskland. Det är en speciell match för många ikväll och flera turkiska spelare har uttryckt sin önskan om att få besegra just Tyskland i ett stort mästerskap. Om det går ikväll? Nja, jag är tveksam.
Å andra sidan trodde jag på Portugal och Kroatien i semifinal. Så ni får väl ta mitt tips om att tyskarna går vidare med en nypa salt. Skulle tyskarna däremot ta en sen ledning, och en enig expertis var på det klara med att nu är den turkiska EM-sagan minsann all för denna gång – ja då kan ni ge er fan på att det kommer ta hus i helvete. Vad är oddset på att tredjemålvakten byts in och sätter en frispark i 94:e?
måndag 23 juni 2008
Arrivederci Italia
Det blev viva España den här söndagkvällen. Bloggen tog sig ända fram till första parkett på Ernst-Happel stadion, jag satt i hörnan vid ena kortsidan. Utanför arenan innan matchen fick jag se båda lagens spelarbussar annlända till stadion, samt den forne spanska backstjärnan Fernando Hierro.
Väl inne på arenan bjöds vi på en stor fotbollsmatch, om än med inte alltför många klara målchanser. Det snabba spanska mittfältet gav italienarna stora problem. I första halvlek var det dock Baris egna lilla Maradona som hade showen. Sergio Ramos skulle drömma mardrömmar om Antonio Cassano inatt, om matchen hade slutat annorlunda.
Nu är det istället Daniele De Rossi och Antonio di Natale som drömmer värst i natt. Om de nu somnar över huvud taget. Di Natale såg otröstlig ut och inte heller de Rossi verkade tycka att det var något vidare att missa en avgörande straff. E la vita - pojkar.
Festandet kring centrala Wien är dock inte lika storartat som man kunde vänta. Många av spanjorerna stannade kvar inne på arenan och sjöng sitt "viiiivaaa espaaaña". De flesta som lämnade arenan verkade mest trötta. Tunnelbanevagnarna var fulla av trötta fans från bägge sidor.
- Ni är fortfarande världsmästare, sa en spanjor uppmuntrande till en italienare.
- O ni är på väg att bli europamästare, svarade den blåklädde i inte alltför bitter ton.
Ja, italienarna är världsmästare och även om kvällen i Wien kommer svida för många av dem, speciellt då de Rossi och Di Natale så har de trots allt ett VM-guld, de flesta utav dom. För spanjorerna väntar nu Ryssland i en helt annan match än den som de spelade för ett par veckor sedan. Ryssarna har spelat upp sig avsevärt och Spanien får se upp. Det kan bli en rikigt intressant match.
Till sist så kan jag också meddela att myten om att löparbanor "förstör" en fotbollsarena bör dödas direkt. Avståndet ser ut att vara bra mycket längre på tv än vad det i själva verket är. Man har en fantastisk överblick av spelet när man sitter en bit ifrån, och spelarna ser man faktiskt hur bra som helst.
Sak nummer två som jag kan fastslå efter kvällens match är att en 0-0 match i ett slutspel har minst lika stort attraktionsvärde som en match med många mål. Det är en andemäktig inramning, en nervös väntan på om bollen till slut ska leta sig in bakom någon av målvakterna. Två av världens bästa målvakter höll nollan i 120 minuter. Den ena räddade en straff, den andra räddade två.
Viva España - Arrivederci Italia. Tack för en mycket bra match och framför allt en fantastisk inramning och uppladdning bland fansen innan.
//Oscar
Väl inne på arenan bjöds vi på en stor fotbollsmatch, om än med inte alltför många klara målchanser. Det snabba spanska mittfältet gav italienarna stora problem. I första halvlek var det dock Baris egna lilla Maradona som hade showen. Sergio Ramos skulle drömma mardrömmar om Antonio Cassano inatt, om matchen hade slutat annorlunda.
Nu är det istället Daniele De Rossi och Antonio di Natale som drömmer värst i natt. Om de nu somnar över huvud taget. Di Natale såg otröstlig ut och inte heller de Rossi verkade tycka att det var något vidare att missa en avgörande straff. E la vita - pojkar.
Festandet kring centrala Wien är dock inte lika storartat som man kunde vänta. Många av spanjorerna stannade kvar inne på arenan och sjöng sitt "viiiivaaa espaaaña". De flesta som lämnade arenan verkade mest trötta. Tunnelbanevagnarna var fulla av trötta fans från bägge sidor.
- Ni är fortfarande världsmästare, sa en spanjor uppmuntrande till en italienare.
- O ni är på väg att bli europamästare, svarade den blåklädde i inte alltför bitter ton.
Ja, italienarna är världsmästare och även om kvällen i Wien kommer svida för många av dem, speciellt då de Rossi och Di Natale så har de trots allt ett VM-guld, de flesta utav dom. För spanjorerna väntar nu Ryssland i en helt annan match än den som de spelade för ett par veckor sedan. Ryssarna har spelat upp sig avsevärt och Spanien får se upp. Det kan bli en rikigt intressant match.
Till sist så kan jag också meddela att myten om att löparbanor "förstör" en fotbollsarena bör dödas direkt. Avståndet ser ut att vara bra mycket längre på tv än vad det i själva verket är. Man har en fantastisk överblick av spelet när man sitter en bit ifrån, och spelarna ser man faktiskt hur bra som helst.
Sak nummer två som jag kan fastslå efter kvällens match är att en 0-0 match i ett slutspel har minst lika stort attraktionsvärde som en match med många mål. Det är en andemäktig inramning, en nervös väntan på om bollen till slut ska leta sig in bakom någon av målvakterna. Två av världens bästa målvakter höll nollan i 120 minuter. Den ena räddade en straff, den andra räddade två.
Viva España - Arrivederci Italia. Tack för en mycket bra match och framför allt en fantastisk inramning och uppladdning bland fansen innan.
//Oscar
söndag 22 juni 2008
Karnevalen fortsätter
Festen bara fortsätter. Ni skulle vara här i Wien. Spanjorer och italienare samlas på torgen och sjunger, dansar och festar. Ja, som igår kväll ungefär. Idag roade dom sig med att sparka en boll mellan varandra högt upp i luften till deras stora förtjusning.
"Vivaaa españa - drar spanjorerna igång med
"Non vicente mai" - Ni vinner aldrig svarar italienarna.
En spanjor studsar fram till en söt österrikiska som står och betraktar spektaklet med sin mamma. Det ska fotas och kramas och tjejen blir ganska generad medan mamman står och småler, dock med ett vakande öga. Spanjoren hoppar tillbaka till sina kompisar igen.
Solen skiner, det är sommarvärme i luften. Wien är fantanstiskt en dag som denna. Det stundar en kvartsfinal mellan två av europas stora fotbollsnationer. Ändå är det vitt skilda förutsättningar. Det ena laget har inte vunnit på över 40 år. Det andra är nybilvna världsmästare. Det är inte för inte som italienarna stolt skanderar "Soi campioni del mondo".
Hur går det då ikväll? Efter att ha sett tidigare kvartsfinaler är det inte lönt att spekulera. Det har varit tre oerhört underhållande och välspelade matcher vi fått se. Med helt olika karaktärer. Ska vi bjudas på något nytt ikväll skulle väl det vara en målsnål och händelsefattig tillställning - och det hoppas vi ju verkligen inte.
Spanien vann alla sina gruppmatcher, har turneringens vassaste avslutare och ett självförtroende på topp. Men akta er. Högmod går före fall. I förra VM vara det samma visa. Tre raka segarar och gruppseger. Sen fick de möta Frankrike i åttondelen och åkte direkt.
Italien har Pirlo och Gattuso avstängada. Cannavaro skadade sig före EM. Sedan tidigare är Totti och Nesta borta. Det är fem av landets bästa spelare som inte är med. Halva startelvan alltså. Ändå finns fullgoda ersättare. Romasönerna Aquilani och De Rossi väntas starta liksom deras lagkamrat Perotta. Antonio Cassano och Luca Toni längst fram och Ambrosini lär gå in för att täta defensiven på mitten.
Luca Toni ja. Noll mål hittils. Ni ska veta att det är det som borde bekymra spanjorerna mest. I VM 82 stod Rossi på noll mål fram till slutspelet. Sen gick han lös på allt som rörde sig och Italien vann hela VM. 2006 stod Toni på noll mål fram till kvartsfinalen. Sen avgjorde han kvarten med två mål, nickade i ribban i finalen och gjorde ett mål som blev bortdömt för offside. Sent ska syndaren vakna.
Se till att inte missa matchen därhemma framför tv:n. Det kan bli en klassiker. Efter vad vi sett tidigare här i EM verkar ingenting vara för otroligt för att slå in. Det är svårt att inte hoppas på för mycket, speciellt som man ser fansen här utanför festa tillsammans.
Efter att ha tippat fel lag tre kvällar i rad lägger jag inget tips. Ni får avgöra själva. Är det spanjens tur den här gången? Eller är traditionens makt trots allt för stark?
//Oscar
"Vivaaa españa - drar spanjorerna igång med
"Non vicente mai" - Ni vinner aldrig svarar italienarna.
En spanjor studsar fram till en söt österrikiska som står och betraktar spektaklet med sin mamma. Det ska fotas och kramas och tjejen blir ganska generad medan mamman står och småler, dock med ett vakande öga. Spanjoren hoppar tillbaka till sina kompisar igen.
Solen skiner, det är sommarvärme i luften. Wien är fantanstiskt en dag som denna. Det stundar en kvartsfinal mellan två av europas stora fotbollsnationer. Ändå är det vitt skilda förutsättningar. Det ena laget har inte vunnit på över 40 år. Det andra är nybilvna världsmästare. Det är inte för inte som italienarna stolt skanderar "Soi campioni del mondo".
Hur går det då ikväll? Efter att ha sett tidigare kvartsfinaler är det inte lönt att spekulera. Det har varit tre oerhört underhållande och välspelade matcher vi fått se. Med helt olika karaktärer. Ska vi bjudas på något nytt ikväll skulle väl det vara en målsnål och händelsefattig tillställning - och det hoppas vi ju verkligen inte.
Spanien vann alla sina gruppmatcher, har turneringens vassaste avslutare och ett självförtroende på topp. Men akta er. Högmod går före fall. I förra VM vara det samma visa. Tre raka segarar och gruppseger. Sen fick de möta Frankrike i åttondelen och åkte direkt.
Italien har Pirlo och Gattuso avstängada. Cannavaro skadade sig före EM. Sedan tidigare är Totti och Nesta borta. Det är fem av landets bästa spelare som inte är med. Halva startelvan alltså. Ändå finns fullgoda ersättare. Romasönerna Aquilani och De Rossi väntas starta liksom deras lagkamrat Perotta. Antonio Cassano och Luca Toni längst fram och Ambrosini lär gå in för att täta defensiven på mitten.
Luca Toni ja. Noll mål hittils. Ni ska veta att det är det som borde bekymra spanjorerna mest. I VM 82 stod Rossi på noll mål fram till slutspelet. Sen gick han lös på allt som rörde sig och Italien vann hela VM. 2006 stod Toni på noll mål fram till kvartsfinalen. Sen avgjorde han kvarten med två mål, nickade i ribban i finalen och gjorde ett mål som blev bortdömt för offside. Sent ska syndaren vakna.
Se till att inte missa matchen därhemma framför tv:n. Det kan bli en klassiker. Efter vad vi sett tidigare här i EM verkar ingenting vara för otroligt för att slå in. Det är svårt att inte hoppas på för mycket, speciellt som man ser fansen här utanför festa tillsammans.
Efter att ha tippat fel lag tre kvällar i rad lägger jag inget tips. Ni får avgöra själva. Är det spanjens tur den här gången? Eller är traditionens makt trots allt för stark?
//Oscar
En underbar natt här i Wien
Först och främst. Det spelar ingen roll vilket lag som får lyfta EM-pokalen på söndag. Det laget som spelar den vackraste och mest vägvinnande fotbollen är Ryssland. Vi var många som satt och undrande om det verkligen var på riktigt. Om Arshavin, Pavlyuchenko och grabbarna verkligen spelade ut Holland på det sättet som de gjorde. Holland var ju turneringens charmlag. Det laget som stod för den offensiva och härliga fotbollen.
Ryssarna spelade totalfotboll matchen igenom och gav Holland en lektion, en bakläxa. En smak av egen medicin. Kalla det vad ni vill. Det var länge sedan jag föll så handlöst för ett lag tack vare deras sätt att spela fotboll som jag gjorde för Ryssland ikväll.
Ruud van Nistlerooy var det berömda hårstrået ifrån att ge holländarna ledningen i den första halvleken men när ryssarna väl tagit grepp om matchen var det inget snack. Tillsammans med Österrike är det EM:s inneffektivaste lag och ändå är de framme i semifinal. Efter ledningsmålet hade inte Holland en enda riktig målchans förrän van Nistelroy nickade in kvitteringen. Van der Vaart hade några långskott som smet strax utanför men annars var de holländska anfallen lika lätträknade som antalet engelska EM-spelare.
När kvitteringen kom var det nog många som tänkte att nu faller den ryska fasaden. Det straffar sig alltid att backa hem. Straffade sig gjorde det. Men det var inte början på slutet för Ryssland. Vad göra nu, tänkte spelarna? Ja, vi får väl börja anfalla igen eftersom det står 1-1 och det står en semifinal på spel. Och som dom anföll. Pavlyuchenko sköt i ribban. Arshavin hade inspel efter inspel och till slut, klackade Torbinski in det så välförtjänta 2-1 målet. Minuter senare släckte Arshavin (hur länge spelar han kvar i Zenit?) spänningen i matchen och den holländska EM-sagan var all för denna gång.
Hur långt kan då Ryssland gå? Låt oss säga såhär; Grekland vann EM-guld fast dom knappt anföll och bara gjorde ett spelmål under tre matcher i slutspelet. Ryssland, som nästan inte gör annat än anfaller, bör därför rimligen ha väldigt stora chanser mot vilket lag som helst. Om det sedan räcker till EM-guld får vi se på söndag. Men det var riktigt länge sen ett "litet" lag har spelat sig fram till en semifinal så välförtjänt som ryssarna gjorde ikväll.
* * *
Hur är då läget i Wien bland alla de oranga fansen? Ska sanningen fram så är det inte så farligt. Jag såg holländare efter holländare passera gatan här utanför och vissa till och smålog åt varandra. Vad ska dom göra? Det var aldrig något snack om vilka som skulle vidare. Holland var verkligen inte samma lag som tidigare och kvitteringen gav dom endast 30 minuters extra jagande av boll. De ryska fansen syns inte till. En och annan kommer viftande med en flagga men torget här utanför är fyllt av italienare och spanjorer.
Jag hoppas det framgår på bilderna. Synen av de båda ländernas fans ståendes mitt emot varandra sjungades och hoppandes. De kramar varandra, viftar med flaggor och sjunger nationalsångerna. Synen är fanstastisk.
"Ciao Italia, ciao Italia" - sjunger spanjorerna
"Soi campione del mondo, soi campione del mondo" (vi är världsmästare) - svarar italienarna.
Mitt ibland allt dessa hoppar åtta norrmän runt.
- Det är super att vara från Norge, säger en av dom. Vi är så dåliga att ingen hatar oss.
Ja det är också ett sätt att se det. Sedan börjar norrmännen hoppa unisont i takt och tar nästan över hela scenen. "Vi är de störste, vi är de beste, vi är frå Norge alleman, hej hej".
//Oscar
Ryssarna spelade totalfotboll matchen igenom och gav Holland en lektion, en bakläxa. En smak av egen medicin. Kalla det vad ni vill. Det var länge sedan jag föll så handlöst för ett lag tack vare deras sätt att spela fotboll som jag gjorde för Ryssland ikväll.
Ruud van Nistlerooy var det berömda hårstrået ifrån att ge holländarna ledningen i den första halvleken men när ryssarna väl tagit grepp om matchen var det inget snack. Tillsammans med Österrike är det EM:s inneffektivaste lag och ändå är de framme i semifinal. Efter ledningsmålet hade inte Holland en enda riktig målchans förrän van Nistelroy nickade in kvitteringen. Van der Vaart hade några långskott som smet strax utanför men annars var de holländska anfallen lika lätträknade som antalet engelska EM-spelare.
När kvitteringen kom var det nog många som tänkte att nu faller den ryska fasaden. Det straffar sig alltid att backa hem. Straffade sig gjorde det. Men det var inte början på slutet för Ryssland. Vad göra nu, tänkte spelarna? Ja, vi får väl börja anfalla igen eftersom det står 1-1 och det står en semifinal på spel. Och som dom anföll. Pavlyuchenko sköt i ribban. Arshavin hade inspel efter inspel och till slut, klackade Torbinski in det så välförtjänta 2-1 målet. Minuter senare släckte Arshavin (hur länge spelar han kvar i Zenit?) spänningen i matchen och den holländska EM-sagan var all för denna gång.
Hur långt kan då Ryssland gå? Låt oss säga såhär; Grekland vann EM-guld fast dom knappt anföll och bara gjorde ett spelmål under tre matcher i slutspelet. Ryssland, som nästan inte gör annat än anfaller, bör därför rimligen ha väldigt stora chanser mot vilket lag som helst. Om det sedan räcker till EM-guld får vi se på söndag. Men det var riktigt länge sen ett "litet" lag har spelat sig fram till en semifinal så välförtjänt som ryssarna gjorde ikväll.
* * *
Hur är då läget i Wien bland alla de oranga fansen? Ska sanningen fram så är det inte så farligt. Jag såg holländare efter holländare passera gatan här utanför och vissa till och smålog åt varandra. Vad ska dom göra? Det var aldrig något snack om vilka som skulle vidare. Holland var verkligen inte samma lag som tidigare och kvitteringen gav dom endast 30 minuters extra jagande av boll. De ryska fansen syns inte till. En och annan kommer viftande med en flagga men torget här utanför är fyllt av italienare och spanjorer.
Jag hoppas det framgår på bilderna. Synen av de båda ländernas fans ståendes mitt emot varandra sjungades och hoppandes. De kramar varandra, viftar med flaggor och sjunger nationalsångerna. Synen är fanstastisk.
"Ciao Italia, ciao Italia" - sjunger spanjorerna
"Soi campione del mondo, soi campione del mondo" (vi är världsmästare) - svarar italienarna.
Mitt ibland allt dessa hoppar åtta norrmän runt.
- Det är super att vara från Norge, säger en av dom. Vi är så dåliga att ingen hatar oss.
Ja det är också ett sätt att se det. Sedan börjar norrmännen hoppa unisont i takt och tar nästan över hela scenen. "Vi är de störste, vi är de beste, vi är frå Norge alleman, hej hej".
//Oscar
lördag 21 juni 2008
Holland mot Holland
Dagen efter Kroatiens blytunga förlust ser man fortfarande en del rödvitrutiga tröjor. De flesta har dock lämnat staden och fler och fler spanjorer syns till. Italienarna är inte lika många och jag tror att Spanien kommer ha flest supportrar på plats imorgon kväll.
Inför kvällens match är Holland stora favoriter mot ett Ryssland som tagit sig vidare från ett gruppspel för första gången någonsin. Senast man var i slutspel var man det under namnet Sovjet.
Det är otroligt att allt Guus Hiddink rör vid blir till guld. Han gjorde Sydkorea till det första asiatiska laget att nå en semifinal i VM(med en hel del domarhjälp förvisso). Sedan tog han Australien till deras andra VM-slutspel någonsin och där avancerade man till åttondelsfinal och föll mot Italien på en sen straff. Och nu har han alltså med sitt Ryssland sett till att England får se turneringen framför tvn, och att Sverige missar slutspelet för första gången sedan 2000.
Är det någon som kan stoppa Holland så ska det väl vara Hiddink. Som tränare för Holland tog han dem till semifinal (förstås) i VM 98. Det är förmodligen världens bästa mästerskapstränare som Holländarna möter ikväll.
Samtidigt är Ryssland som lag icke att underskatta. Utrullningen av Sverige borde inte ha förvånat någon. I första matchen mot Spanien spelade Ryssland ett väldigt högt försvarsspel och skapde många vassa chanser. Det man föll på var en aningen naiv inställning då det endast behövdes ett par snabba omställningar från Villa och co och så var det god natt. Mot Sverige och Grekland behövde ryssarna knappt tänka på defensiven då motståndet knappt klarade att skapa målchanser - men inför kvällens semifinal borde man ha lärt sig läxan.
Holland har gjort nio mål på två matcher och gick som tåget i gruppspelet. Ikväll blir det nog inte lika lätt men visst tar sig Holland till semifinal. Å andra sidan trodde jag på Portgual och Kroatien, så jag ger mig fan på att det blir Ryssland nu bara för att jag skrivit Holland.
* * *
Till sist några snabba rader om Sverige. Var inte Lars Lagerbäck mannen som tagit Sverige till fem raka mästerskap men aldrig klarat sig vidare längre än första omgången i slutspelet? Var inte den allmäna uppfattningen att det det krävdes ett bättre resultat för att Lagerbäck skulle kunna motivera att sitta kvar? Man måste väl ständigt flytta fram målsättningen, elr?
Det är horribelt att människan får sitta kvar efter att Sverige åkt på sin värsta utspelning i ett gruppspel sedan matchen mot Argentina och första halvlek mot Italien 04. Det enda som hindrade Sverige från en brakförlust var inneffektiva ryssar och en storspelande Isaksson. Ryssarna hade en boll i ribban, en i stolpen och så många frilägen att jag inte kan räkna dom på en hand.
Men inte ska väl Lagerbäck ansvaras för det? Killarna gjorde ju ett "bra EM". Endast i landet lagom mina damer och herrar får en förbundskapten sitta kvar efter det här. Speciellt som han redan suttit i tio år och uppenbarligen är oförmögen att ta Sverige långt i ett mästerskap. Resten av världen måste ju skratta åt oss.
//Oscar
Inför kvällens match är Holland stora favoriter mot ett Ryssland som tagit sig vidare från ett gruppspel för första gången någonsin. Senast man var i slutspel var man det under namnet Sovjet.
Det är otroligt att allt Guus Hiddink rör vid blir till guld. Han gjorde Sydkorea till det första asiatiska laget att nå en semifinal i VM(med en hel del domarhjälp förvisso). Sedan tog han Australien till deras andra VM-slutspel någonsin och där avancerade man till åttondelsfinal och föll mot Italien på en sen straff. Och nu har han alltså med sitt Ryssland sett till att England får se turneringen framför tvn, och att Sverige missar slutspelet för första gången sedan 2000.
Är det någon som kan stoppa Holland så ska det väl vara Hiddink. Som tränare för Holland tog han dem till semifinal (förstås) i VM 98. Det är förmodligen världens bästa mästerskapstränare som Holländarna möter ikväll.
Samtidigt är Ryssland som lag icke att underskatta. Utrullningen av Sverige borde inte ha förvånat någon. I första matchen mot Spanien spelade Ryssland ett väldigt högt försvarsspel och skapde många vassa chanser. Det man föll på var en aningen naiv inställning då det endast behövdes ett par snabba omställningar från Villa och co och så var det god natt. Mot Sverige och Grekland behövde ryssarna knappt tänka på defensiven då motståndet knappt klarade att skapa målchanser - men inför kvällens semifinal borde man ha lärt sig läxan.
Holland har gjort nio mål på två matcher och gick som tåget i gruppspelet. Ikväll blir det nog inte lika lätt men visst tar sig Holland till semifinal. Å andra sidan trodde jag på Portgual och Kroatien, så jag ger mig fan på att det blir Ryssland nu bara för att jag skrivit Holland.
* * *
Till sist några snabba rader om Sverige. Var inte Lars Lagerbäck mannen som tagit Sverige till fem raka mästerskap men aldrig klarat sig vidare längre än första omgången i slutspelet? Var inte den allmäna uppfattningen att det det krävdes ett bättre resultat för att Lagerbäck skulle kunna motivera att sitta kvar? Man måste väl ständigt flytta fram målsättningen, elr?
Det är horribelt att människan får sitta kvar efter att Sverige åkt på sin värsta utspelning i ett gruppspel sedan matchen mot Argentina och första halvlek mot Italien 04. Det enda som hindrade Sverige från en brakförlust var inneffektiva ryssar och en storspelande Isaksson. Ryssarna hade en boll i ribban, en i stolpen och så många frilägen att jag inte kan räkna dom på en hand.
Men inte ska väl Lagerbäck ansvaras för det? Killarna gjorde ju ett "bra EM". Endast i landet lagom mina damer och herrar får en förbundskapten sitta kvar efter det här. Speciellt som han redan suttit i tio år och uppenbarligen är oförmögen att ta Sverige långt i ett mästerskap. Resten av världen måste ju skratta åt oss.
//Oscar
En makalös vändning
På väg till det stora Fan-zone som ligger i centrala delen av staden såg man bara kroater. Inne på området såg man nästan också bara kroater. Matchen nådde aldrig några riktiga höjder. Kroatien hade de bästa chanserna och det mesta av spelet men få kunde nog tro att vi skulle få den avslutning vi fick. I 119 minuten gav sig gamla stjärnmålvakten Rüstü ut på en misslyckad utflykt och Klasnic nickade Kroatien till semifinal.
Trodde vi ja. Sekunder från eliminering frälste Semih Şentürk Turkiet med ett skot i krysset. När Modric slog den första straffen utanför anade vi oråd. När Rüstü tog Petrics straff några omgångar senare var det en makalös vändning.
Turkarna har fler liv än katten. Först var Rüstü den stora syndabocken. Mannen som skulle få bära ansvaret för turkarnas uttåg. Tio minuter senare var han den stora hjälten.
* * *
Efterspelet till matchen är minst lika gripande. Jag ställde mig på gågatan och stod o såg bedrövade kroater i tusental. En ung tjej satt på en bänk och grät öppet invirad i sin kroatiska flagga. En man satt på marken. Jag stirrade in i förlornas ansikten. Men det fanns även en stolthet där. Få länder i Europa har så patriotiska fans som Kroatien.
Helt plötsligt samlar de ihop sig och börjar sjunga. Det sjungs och klappas och man ser en stolthet i deras agerande. Jag tror få länders fans hade gjort något liknande i samma stund. Turkarna syns inte till. För några ögonblick undrar jag om det är Kroatien som har vunnit. Men sen ser jag in i ett par ögon som är tommare på glädje än vad Innsbruck är på svenskar, och då förstår jag.
Ett fåtal turkar står och sjunger och blåser i tutor. Kroaterna bara väller fram. Man kunde tro att de var arrangörslandet. Och då var det här bara dom som sett matchen i Fan-zone. De som sett matchen på plats befinner sig i en helt annan del av staden.
Sedan börjar turkarna strömma till. De ställer sig en bit ifrån de sjungande kroaterna. Jag gnuggar mig i ögonen. Sjungande kroater - sjungande turkar. Ståendes så nära att de kan ta på varandra bara minuter efter en match där ett av lagen blivit utslagna på det bittraste av sätt. En del turkar går fram och klappar ledsna kroater på axeln. Det är rörande. I tjugo minuter står fansen sida vid sida sjungandes på varistt språk. Det ena lägret har just förlorat en kvartsfinal de trodde de hade vunnit. Det andra lägret har tagit sig till en semifinal de aldrig borde ha varit i närheten av. Det var en mäktig syn.
Till slut rann det dessvärre över för en del. Besvikelsen blev för stor. Känslorna gick inte att tygla. Slagsmål utbryter och tjejer och ungdomar springer därifrån. Värst åtgången bliv en fotograf som tagit sig för nära händelsernas centrum. Jag stoppar ner mobilkameran i fickan.
Polis hinner få ordning på det hela innan riktigt kaos brakar loss. En och annan turk provocerar, men de flesta kroater tar ingen notis. Ett fåtal svarar med fula ord men hejdas av sina kompisar.
Jag åker till hotellet som ligger fyra tunnelbanestationer bort för att få lugn och ro. Oj så fel jag hade. I skrivande stund hörs tutor från bilar fulla med turkiska fans. Men också sirener från polisbilar och ambulanser.
//Oscar
Trodde vi ja. Sekunder från eliminering frälste Semih Şentürk Turkiet med ett skot i krysset. När Modric slog den första straffen utanför anade vi oråd. När Rüstü tog Petrics straff några omgångar senare var det en makalös vändning.
Turkarna har fler liv än katten. Först var Rüstü den stora syndabocken. Mannen som skulle få bära ansvaret för turkarnas uttåg. Tio minuter senare var han den stora hjälten.
* * *
Efterspelet till matchen är minst lika gripande. Jag ställde mig på gågatan och stod o såg bedrövade kroater i tusental. En ung tjej satt på en bänk och grät öppet invirad i sin kroatiska flagga. En man satt på marken. Jag stirrade in i förlornas ansikten. Men det fanns även en stolthet där. Få länder i Europa har så patriotiska fans som Kroatien.
Helt plötsligt samlar de ihop sig och börjar sjunga. Det sjungs och klappas och man ser en stolthet i deras agerande. Jag tror få länders fans hade gjort något liknande i samma stund. Turkarna syns inte till. För några ögonblick undrar jag om det är Kroatien som har vunnit. Men sen ser jag in i ett par ögon som är tommare på glädje än vad Innsbruck är på svenskar, och då förstår jag.
Ett fåtal turkar står och sjunger och blåser i tutor. Kroaterna bara väller fram. Man kunde tro att de var arrangörslandet. Och då var det här bara dom som sett matchen i Fan-zone. De som sett matchen på plats befinner sig i en helt annan del av staden.
Sedan börjar turkarna strömma till. De ställer sig en bit ifrån de sjungande kroaterna. Jag gnuggar mig i ögonen. Sjungande kroater - sjungande turkar. Ståendes så nära att de kan ta på varandra bara minuter efter en match där ett av lagen blivit utslagna på det bittraste av sätt. En del turkar går fram och klappar ledsna kroater på axeln. Det är rörande. I tjugo minuter står fansen sida vid sida sjungandes på varistt språk. Det ena lägret har just förlorat en kvartsfinal de trodde de hade vunnit. Det andra lägret har tagit sig till en semifinal de aldrig borde ha varit i närheten av. Det var en mäktig syn.
Till slut rann det dessvärre över för en del. Besvikelsen blev för stor. Känslorna gick inte att tygla. Slagsmål utbryter och tjejer och ungdomar springer därifrån. Värst åtgången bliv en fotograf som tagit sig för nära händelsernas centrum. Jag stoppar ner mobilkameran i fickan.
Polis hinner få ordning på det hela innan riktigt kaos brakar loss. En och annan turk provocerar, men de flesta kroater tar ingen notis. Ett fåtal svarar med fula ord men hejdas av sina kompisar.
Jag åker till hotellet som ligger fyra tunnelbanestationer bort för att få lugn och ro. Oj så fel jag hade. I skrivande stund hörs tutor från bilar fulla med turkiska fans. Men också sirener från polisbilar och ambulanser.
//Oscar
fredag 20 juni 2008
Kroaterna har tagit över Wien
Vart man än går i centrala Wien är det rödvitrutigt. Turkarna syns till lite här och där men kroaterna lär vinna matchen på läktaren överlägset.
Tillbaka till gårdagen. Det blev ingen framgång för de portugisiska "Guldpojkarna". Ronaldo, Nani, Quaresma, Deco och Jao Mutinho får vänta till nästa gång. Funderade dock på vad Scolari tänkte på när han tog av sin ende anfallare och målskytt. Vem hade dom tänkt skulle vinna nickduellerna bland de tyska fyrtornen funderade jag också på, när portugiserna slog inlägg efter inlägg. Sedan nickade Helder Postiga in reduceringen och gav oss några spännande slutminuter.
Tyskland då, har de imponerat? Nja, det kanske kan låta hårt att inte vara imponerad av ett lag som just nått semifinal men det har inte varit någon av de bättre tyska upplagorna vi sett spela boll här under EM. Två av målen igår var fasta situationer och där är Tyskland alltid bra, inget att snacka om. Men spelmässigt tror jag tyskarna kan få jätteproblem i en semifinal om Kroatien står för motståndet.
Inför kvällens match vore det en stor skräll och besvikelse om inte Kroatien tog sig vidare. Slaven Bilic gossar spelar en härlig offensiv fotboll och har lyckats få fram en ny generation som kan bli väl sa bra som den förra. I sitt första mästerskap gick Kroatien till kvartsfinal, EM 96. Tva ar senare blev det VM-brons, sa ribban sattes högt för kommande kroatiska landslag. Ladic, Bilic, Asanovic, Vlaovic, Proschenecki, Boban, Boksic och inte minst Davor Suker var ett av europas absolut bästa lag under sin era, men sedan försvann Kroatien under nagra mästerskap.
Efter segern mot England pa Wembley i höstas gick Kroatien fran att vara ett halvokej lag, till den stora favoriten strax under de traditionella storlagen. Ikväll kan laget nå ännu en stor semifinal och man har redan visat att man kan slå Tyskland.
Turkiet bör dock inte underskattas. Framför allt deras anfall är riktigt vasst. I kvarten far man dock klara sig utan sin malvakt vilket är ett avbräck. Dessutom är det flera andra spelare som inte kan medverka pa grund av olika anledningar sa Turkiet är aningen vingklippt.
Hursomhelst lär det bli en spännande match mellan tva spelskickliga och tekniska lag. Precis här utanför pa Wiens stora shoppinggata säljs biljetter till matchen för nagra hundra euro styck.
//Oscar
Tillbaka till gårdagen. Det blev ingen framgång för de portugisiska "Guldpojkarna". Ronaldo, Nani, Quaresma, Deco och Jao Mutinho får vänta till nästa gång. Funderade dock på vad Scolari tänkte på när han tog av sin ende anfallare och målskytt. Vem hade dom tänkt skulle vinna nickduellerna bland de tyska fyrtornen funderade jag också på, när portugiserna slog inlägg efter inlägg. Sedan nickade Helder Postiga in reduceringen och gav oss några spännande slutminuter.
Tyskland då, har de imponerat? Nja, det kanske kan låta hårt att inte vara imponerad av ett lag som just nått semifinal men det har inte varit någon av de bättre tyska upplagorna vi sett spela boll här under EM. Två av målen igår var fasta situationer och där är Tyskland alltid bra, inget att snacka om. Men spelmässigt tror jag tyskarna kan få jätteproblem i en semifinal om Kroatien står för motståndet.
Inför kvällens match vore det en stor skräll och besvikelse om inte Kroatien tog sig vidare. Slaven Bilic gossar spelar en härlig offensiv fotboll och har lyckats få fram en ny generation som kan bli väl sa bra som den förra. I sitt första mästerskap gick Kroatien till kvartsfinal, EM 96. Tva ar senare blev det VM-brons, sa ribban sattes högt för kommande kroatiska landslag. Ladic, Bilic, Asanovic, Vlaovic, Proschenecki, Boban, Boksic och inte minst Davor Suker var ett av europas absolut bästa lag under sin era, men sedan försvann Kroatien under nagra mästerskap.
Efter segern mot England pa Wembley i höstas gick Kroatien fran att vara ett halvokej lag, till den stora favoriten strax under de traditionella storlagen. Ikväll kan laget nå ännu en stor semifinal och man har redan visat att man kan slå Tyskland.
Turkiet bör dock inte underskattas. Framför allt deras anfall är riktigt vasst. I kvarten far man dock klara sig utan sin malvakt vilket är ett avbräck. Dessutom är det flera andra spelare som inte kan medverka pa grund av olika anledningar sa Turkiet är aningen vingklippt.
Hursomhelst lär det bli en spännande match mellan tva spelskickliga och tekniska lag. Precis här utanför pa Wiens stora shoppinggata säljs biljetter till matchen för nagra hundra euro styck.
//Oscar
torsdag 19 juni 2008
Bloggen är i Wien
Efter en lång, kall o ganska trist natt har bloggen rört sig österut. Befinner mig i ett soligt Wien där tyskar och portguiser förbereder sig för kvarstfinalen.
Stadens parker och torg är om inte fulla, så i alla fall besökta av öldrickande tyska ungdomar. Portugiserna syns inte till. Dock ska man komma ihåg att Wien är en riktig storstad. Det var annorlunda i Innsbruck där fyra av fem personer man mötte hade en supportertröja på sig.
Hur går det då ikväll. Ja, Tyskland får klara sig utan sin tränare efter dennes utvisning senast mot Österrike. Stora frågan är om Gomez får någon mer chans bredvid Klose på topp, eller om tyskarna väljer att flytta upp Podolski och sätta in en till mittfältare.
Portgual mönstrar starkaste laget. Scolari har meddelat att det är samma elva som startar ikväll, som startade i segermatcherna mot Turkiet och Tjeckien.
Själv sätter jag en hundring på att Portugal tar sig vidare. Om det blir efter full tid eller förlängning låter jag vara osagt. Går det hela till straffar hamnar vi dock i ett helt annat läge. Ska bli intressant att se vad liveoddset på tysk seger ligger på vid en eventuell straffläggning? Får man ens pengar tillbaka på det?
Jag skulle tro att Ronaldo blir målskytt ikväll och ingen höjer på ögonbrynen om även Podolski blir det. Klose? Det är lite som med Luca Toni. Helt plötsligt kan det bara smälla till. Kanske är det dags ikväll.
Stadens parker och torg är om inte fulla, så i alla fall besökta av öldrickande tyska ungdomar. Portugiserna syns inte till. Dock ska man komma ihåg att Wien är en riktig storstad. Det var annorlunda i Innsbruck där fyra av fem personer man mötte hade en supportertröja på sig.
Hur går det då ikväll. Ja, Tyskland får klara sig utan sin tränare efter dennes utvisning senast mot Österrike. Stora frågan är om Gomez får någon mer chans bredvid Klose på topp, eller om tyskarna väljer att flytta upp Podolski och sätta in en till mittfältare.
Portgual mönstrar starkaste laget. Scolari har meddelat att det är samma elva som startar ikväll, som startade i segermatcherna mot Turkiet och Tjeckien.
Själv sätter jag en hundring på att Portugal tar sig vidare. Om det blir efter full tid eller förlängning låter jag vara osagt. Går det hela till straffar hamnar vi dock i ett helt annat läge. Ska bli intressant att se vad liveoddset på tysk seger ligger på vid en eventuell straffläggning? Får man ens pengar tillbaka på det?
Jag skulle tro att Ronaldo blir målskytt ikväll och ingen höjer på ögonbrynen om även Podolski blir det. Klose? Det är lite som med Luca Toni. Helt plötsligt kan det bara smälla till. Kanske är det dags ikväll.
onsdag 18 juni 2008
Ryssland körde över Sverige
Det blir ingen kvartsfinal för svensk del. Tidningarna kommer relatera sina rubriker till det förlorade Slaget i Poltava i det oändliga, så det slipper ni läsa om här.
Mannen som aldrig misslyckats gjorde det inte ikväll heller. Guus Hiddink tog ännu ett land till slutspel och det var vacker fotboll som Ryssland bjöd på. Det var närmare 5-0 än reducering. Henke Larssons nick i ribban hade kunnat ändra matchbilden men annars hade Sverige inte ett avslut förrän Elmanders på övertid.
Sverige var utrullat och straffat mot ett effektivt Ryssland. Trodde inte att de skulle spela ut såpass som de gjorde men det var ett mycket bra anfallsspel. Om det finns något eller någon som kan stoppa den "Oranga orkanen" så är det Mr Hiddink. Om det sedan räcker till semifinal återstår att se.
Anders Svensson och Markus Allbäck var de två sista svenskarna av plan. Allbäck såg verkligen inte ut att vilja lämna arenan. Förmodligen väl medveten om att det här var hans sista match i ett internationellt mästerskap.
* * * *
Till semifinal går Portgual, Kroatien, Italien och Holland.
Vinner gör segraren i semifinal nummer två.
Det blir antingen Forza Italia eller Hup Holland !
//Oscar
Mannen som aldrig misslyckats gjorde det inte ikväll heller. Guus Hiddink tog ännu ett land till slutspel och det var vacker fotboll som Ryssland bjöd på. Det var närmare 5-0 än reducering. Henke Larssons nick i ribban hade kunnat ändra matchbilden men annars hade Sverige inte ett avslut förrän Elmanders på övertid.
Sverige var utrullat och straffat mot ett effektivt Ryssland. Trodde inte att de skulle spela ut såpass som de gjorde men det var ett mycket bra anfallsspel. Om det finns något eller någon som kan stoppa den "Oranga orkanen" så är det Mr Hiddink. Om det sedan räcker till semifinal återstår att se.
Anders Svensson och Markus Allbäck var de två sista svenskarna av plan. Allbäck såg verkligen inte ut att vilja lämna arenan. Förmodligen väl medveten om att det här var hans sista match i ett internationellt mästerskap.
* * * *
Till semifinal går Portgual, Kroatien, Italien och Holland.
Vinner gör segraren i semifinal nummer två.
Det blir antingen Forza Italia eller Hup Holland !
//Oscar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
